Dyslexi
Jag jobbar med att informera om mitt funktionshinder
i skolor, det är en mäktig känsla ;o) Man får så himla mycket
tillbaka, förståelse vilket i sin tur leder till att det blir mindre
mobbing. Eleverna vet vad det handlar om och förstår att
man inte är dum i huvudet utan har ett funktionshinder.

Tänk att man kan ge så mycket av sig själv genom att
bara berätta sina känslor, tankar, upplevelser osv. om sitt liv.
Men det är nog det jag brukar säga, dela med dig
av dina kunskaper och erfarenheter för en bättre förståelse!

Det många inte vet är att dyslexi beror mestadels på det dåliga
närminnet, det är det som gör att man inte kommer ihåg
eller har svårt för att lära sig läsa, skriva, stava osv.
Vet man det så tror jag att många förstår problemet bättre.

Att ha dyslexi för mig betyder mycket att ha glappkontakt,
det är ganska så jobbigt eftersom jag själv inte styr över glappkontakten.
Det vore förstås bra om man kunde göra det men nu gör jag inte det.
Det kanske är något man kan träna upp lite. Men så är det ju alltid,
man kan ju alltid bli bättre men aldrig bra. Jag tror många runt om kring mig
tänker att jag bara är lat som inte kommer ihåg,
men så är det faktiskt inte. Jag tycker det är jobbigt att glömma
saker hela tiden. Jag känner mig dum och lat, lat framför allt eftersom jag inte
kommer ihåg det du nyss sa till mig. Det borde jag ju komma ihåg.
Men så är det inte alltid. Det gör att man får dåligt självförtroende,
man litar inte ens på sig själv. I dag hörde jag en kille säga till mig,
säg det här till din man, om du nu kommer ihåg det.
Hur tror ni det känns? Dom förutsätter att jag kommer att glömma,
ungefär som att det inte är så viktigt det dom säger, men visst är det det.
Det gör mig ledsen att folk omkring mig tror att jag jävlas med dom,
dom har svårt att förstå vad jag går igenom.
Det här gör att jag får dåligt självförtroende och självkänsla.
Även om det säkert inte var hans mening.
För att sedan ta nästa grej som jag är mindre bra på ;o)

Att orka läsa längre texter, där känner jag mig också lat men i själva
verket vet jag att det beror på mitt dåliga närminne.
Jag kan ju läsa men har svårt att komma ihåg vad jag läser,
att kunna avkoda som det så fint heter. Att avkoda är ju också att
förstå vad man läser och det är ju just det som jag har svårt för.
Är jag dessutom det minsta trött så är det ännu svårare.
Förståelsen här är ju ofta liten, men hallå, du kan ju läsa kom igen nu så
kommer du snart ihåg vad det var du läste nyss. Det är ju bara att tänka efter,
men eftersom jag inte styr mitt minne utan har glappkontakt ibland så är det
jättejobbigt. En vanlig dag där du inte använder din hjärnkapacitet
så mycket för att du kommer ihåg mycket och har lätt att ta in information,
där får jag jobba dubbelt så mycket som dig.
Därför blir jag fortare trött och tappar koncentrationen snabbare.
Jag läser bäst på morgonen när huvudet är tomt och jag nyss vilat, då kan
jag ta till mig ganska så mycket, men när jag börjar bli trött och har tänkt mycket
på förmiddagen då börjar det gå riktigt illa. Därför är skolan jobbig för många
med just dyslexi. Sen är det ju alltid olika för alla människor, det är som jag brukar säga
alla som har glasögon har ju inte samma styrka eller synfel, desamma gäller ju dyslexi.

Stavningen då, som ni märker har jag lärt mig mycket, men det ligger då
också mycket jobb bakom. Som ni redan förstår så tar det längre tid för mig att
lära mig ett ord än för en som inte har dyslexi. Jag använder ofta 110%
av min förmåga till vardags, det är ett måste för att kunna ta in det jag får in.
Där den som inte har dyslexi använder ungefär 50% av sin hjärnkapacitet.
Det gör att jag tröttnar fortare och tappar lättare koncentrationen.
Så när kvällen kommer och du ska ge mig ett uppdrag att göra
något så är det mycket lättare för mig att glömma.

Det är alltid roligt att lära sig nya saker i livet, även om det tar emot ibland.
Då är det viktigt med människor som förstår och har medkänsla.
En person som orkar ta om det gång på gång utan att tycka att personen är jobbig som
frågar om och om igen. Jag frågar inte om för att retas utanför att få ett sammanhang
och en bild. Jag ser och tänker mycket i bilder det är mitt sätt att lära mig nya saker.
Alla använder vi oss av olika knep. Eftersom jag har den förmågan att komma
ihåg i bilder så använder jag mig utav den.

Jag har kommit på att jag vill gärna visa att jag kan saker, därför har jag valt
att sälja saker på min fritid. Det är ett sätt att visa omgivningen att jag inte är
dum i huvudet. Det har jag trott länge att jag varit p.g.a. folk i min omgivning
inte haft kunskap och förståelse för mig och mitt funktionshinder.
Men det är ju också min skyldighet att berätta för att öka förståelsen.
Har du sen en fråga på hur jag fungerar så får du gärna ställa den,
det är alltid roligt att folk vill lära sig mer om hur just jag fungerar.
För jag tror att om jag berättar min historia så får du mer kunskap som
gör att du kanske kan ha mer förståelse för någon annan med samma funktionshinder.
Något jag är riktigt duktig på är att komma ihåg sifferkombinationer
tex. Telefonnummer, personnummer, registreringsskyltar etc.
men vad har jag för nytta av det? Det jag tycker är lite konstigt är att jag har svårt att
räkna matte, jag tycker det vore så logiskt att eftersom jag har ett sifferminne
så borde jag kunna räkna också, men så är det inte riktigt.
Visst kan jag räkna dom vanligaste matte talen, men gånger och delat i
förstora siffror gör det mycket svårare.Jag har ett väldigt stort logiskt sinne,
vill ha allt på ett logiskt sätt, ibland går det ju inte och det är då det inte
fungerar för mig. Jag vill också gärna ha allt i bilder det underlättar
massor för mig när det gäller förståelsen.

Jag tycker om att var ute och åka med bilen, men problemet är att jag har svårt
för kartor. Jag har svårt att se bilden framför mig hur det ser ut när jag kommer fram.
Det här gör att jag ofta åker fel eller som jag ser det, hittar nya vägar.
Men om man inte har tid på sig så är det inte roligt att hitta nya vägar, då vill
man bara komma fram. Stress är något som påverkar mig negativt, både när det
gäller läsning, stavning, hitta rätt etc. det är svårt att hantera för mig, för jag vill så
himla mycket på så kort tid. Men jag har löst problemet med en gps den
talar om för mig hur jag ska köra och jag kan lugnt luta mig tillbaka och följa råden.
Vips så är jag framme. Det är en stor befrielse för mig.
Här är jag också tacksam för att det finns människor som kommer på nya saker,
människor som är nyfikna och vill utveckla saker. Det är ju inte bara en hjälp till dom
utan till så många andra.

Jag har flera hjälpmedel i min dator, en som läser upp texten så jag lättare kan
förstå innehållet i en längre text. Sen har jag även ett program som hela tiden ger mig
förslag på den bokstaven jag skriver, sen har jag också ett stava rätt program.
Nu tänker du att det finns ju redan på datorn, javisst, men mitt är lite annorlunda,
om jag gärna vill ha en glass men skriver hjärna så får jag inte rätt förslag från datorns
rättstavningsprogram, men det får jag från min.
Det är som om den vet hur jag tänker. Sen har jag också fått en skanner så
jag kan skanna in längre texter som jag fått i pappersformat, sedan kan jag få det
uppläst i min dator. Jag har också fått ett fickminne kombinerat med en mp3 spelare.
Den är nästan den bästa, det gör att jag kan spara texter med min talsyntes på datorn
och sedan göra om dom till ljudfiler som jag sedan kan spela upp i min mp3, var jag än är,
ute och går, åker bil etc. När jag har mina hjälpmedel så är jag som vem som helst,
jag har helt enkelt samma förutsättningar som dig. Då blir livet mycket enklare.
Med hjälp av mitt fickminne så kan jag också
spela in längre samtal för att senare spela upp och skriva ner på datorn.
Då kan jag avlasta mitt närminne vilket gör att jag lättare kommer ihåg andra saker.

För länge sedan så fanns det inget som hette dyslexi, vi var bara lata och ointresserade
som inte ville lära oss saker. Jag är glad att det finns människor som är intresserade
av att forska och vill veta mer om människor och hur dom fungerar och inte fungerar.
Annars hade jag väl bott på ett hem med andra funktionsnedsatta människor,
dårhus helt enkelt. Det var ju så förr i tiden. Det är ju det som är så skrämmande.
Jag är ju inte så annorlunda. Jag fungerar ju trots allt ganska så bra i samhället.
Men dagens samhälle är inte gynnbart för dyslektiker.
Allt handlar om papper hit och dit, man ska gå i skolan och lära sig saker.
Man ska fylla i blanketter etc. Förr i tiden fanns det lärlingsplatser man fick lära sig i
den takt man behövde, det passar ju dyslektiker som handen i handsken.
Då syntes vi inte lika mycket som vi gör i dag. Jag tror det här gäller många olika
funktionshinder, det är samhället som skapar dessa olika funktionshinder.
Vad kan vi lära av detta?

Tänk på din närmaste vän, vet du allt dom henne/honom?
Det är många som inte vågar berätta för rädslan vad du ska tänka.
Dom går där i sin ensamhet och du kanske upplever honom/henne som lite
konstig ibland. Fråga nästa gång och var nyfiken, säg att det gör inget att du
tänker annorlunda. Alla tänker vi på olika sätt, tänk då också på glasögonen,
alla har inte samma  synfel eller skärpa. Alla är vi olika, det är ju det
som är charmen med det hela. ;o)

Vill du veta lite mer?
klicka här så ska jag berätta mer hur min vardag ser ut.
Framför allt hur min barndom såg ut.

Här har jag samlat några av dom hjälpmedel som finns att tillgå på marknaden idag.

Det första heter Saida
Det är ett program som ger förslag på dom vanligaste orden jag använder.
Tex. Skriver jag en bokstav B så ger programmet förslag på dom
5 vanligaste orden på den bokstaven B .

Sen har jag ett stava rätt program som heter Stava rex
det är ett program som förstår om jag skriver tex tjol (kjol)
så ger han förslag på just ordet kjol, och så får jag
det i en mening, så jag förstår vilket som är rätt, vilken lättnad!
Det vanligaste stava rätt programmet som finns i Word, det ger ju bara förslag
på dom orden som börjar på den bokstaven du börjat skriva,
för mig kan det alltså bli helt fel.

Sedan har jag även fått en talsyntes som heter Word read plus
det är ett program som läser upp texten för mig, så jag slipper sitta och läsa.
Den kan läsa min text både på svenska och engelska, dessutom kan jag
spara hela texten i ett dokument och spara den som ljudfil.
Vad skulle jag göra utan det programmet?

Sen använder jag mig utav en kombinerat fickminne och mp3 spelare
med den kan jag spela in längre möten och sedan spela upp det och skriva
ner det på datorn. Eller så kan jag lyssna på dom filerna jag har sparat från min
talsyntes. Det är en himla bra funktion för mig ;o)

Sen har jag en skanner
med skannern kan jag skanna in längre texter jag får på jobbet etc.
sen låter jag min talsyntes läsa upp texten för mig.
Då är det mycket lättare att ta till sig skriven information.

Alla mina program har jag fått från Arbetsförmedlingen, har man jobbat längre
än 3 år så kan man ansöka om bidrag från Försäkringskassan, för att kunna klara
av sitt jobb. Prata gärna med din närmaste Arbetsförmedling eller
Försäkringskassa för mer information.

Min Dyslexi konsult har en hemsida
http://www.itakt.se

Det finns även en jättebra förening för oss med Dyslexi som heter
 Dyslexi förbundet Fmls. Här kan du bli medlem, både du som har Dyslexi
och du som anhörig, eller du som enbart vill  stödja oss med dyslexi.
http://www.fmls.nu
I den här föreningen så ordnas det olika aktiviteter.

Har du frågor till mig, så får du gärna maila mig om du vill ;o)

© Lenaskrypin 2008
Senast uppdaterat 29 augusti 2008