Dyslexi som barn

Jag jobbar med att informera om mitt funktionshinder
i skolor, det är en mäktig känsla ;o) Man får så himla mycket
tillbaka, förståelse vilket i sin tur leder till att det blir mindre
mobbing. Eleverna vet vad det handlar om och förstår att
man inte är dum i huvudet utan har ett funktionshinder.

Tänk att man kan ge så mycket av sig själv genom att
bara berätta sina känslor, tankar, upplevelser osv. om sitt liv.
Men det är nog det jag brukar säga, dela med dig
av dina kunskaper och erfarenheter för en bättre förståelse!
Här har jag skrivit lite om mina känslor tankar
om hur jag haft det i min barndom.
Jag hoppas det kan hjälpa dig på ett eller annat sätt.
Antingen så är du "drabbad" själv, eller känner någon
som är!? Men det här är ju bara MIN upplevelse,
det skilljer sig så mycket från person till person.
Så fråga gärna hur din vän, hur hon/han har det.
Bara för att man har Dyslexi så betyder det inte att
man upplevt samma som mig, eller har samma problem.

En Motor, vet du vad det är ?
Men vet du hur den fungerar då ?

Desamma gäller det oftast med Dyslexi,
dom flesta har hört talas om det, men få vet hur det fungerar.

För att enkelt förklara min dyslexi och hur den fungerar på
mig så brukar jag säga det är som att ha glappkontakt.
Ibland fungerar det och ibland blir det glappkontakt.
När jag har glappkontakt så har jag svårare för inlärning etc.
Men rätt som det är så fungerar kontakten igen.
Det här är inget jag styr över själv, utan det är hjärnan som styr mig.

Jag har ju hela livet haft läs & skrivsvårigheter,
men har inte haft vetskap om det förrän för 5 år sedan
då jag fick det på pränt. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv ;o)

När jag blir stressad och inte känner mig trygg så stammar jag lätt,
det är det värsta jag vet. Då vill jag ha hjälp med ordet jag försöker säga.

I dag fungerar allt ganska så bra, men vägen dit har varit lång.
Jag har alltid velat vara som alla andra, även om vägen dit varit jobbig och lång.
Jag får kämpa så otroligt mycket mer än "Du".

Det gör att man ofta känner sig/upplevs som "dum i huvudet" och "trög"
för att jag inte lär sig lika snabbt som Du. Men det beror på mitt
funktionshinder, vilket gör att jag måste fråga igen,
och upplevs ofta som att jag inte lyssnar, eller är ointresserad.
Vilket jag absolut inte är, för jag VILL lära mig och jag VILL komma ihåg!

Men jag ska börja från början…
När jag började skolan så var många saker jobbiga, tex. Fröken sa till oss i klassen:
- Nu börjar ni läsa på sidan 8, sedan hoppar ni över sidan 9
och fortsätter med sedan 10.
Det jag kom ihåg var sidan 8 sedan började jag snegla på mina kompisar.
Då tyckte fröken att jag störde mina kompisar :o(
Eller att jag inte hade lyssnat ordentligt. Vilket jag gjorde,
men mitt dåliga korttidsminne kom inte ihåg.

Det tar så mycket kraft för mig att läsa en text, p. g. a. att jag måste hitta (avkodningen)
metoden att förstå alla bokstäver, så jag hinner glömma bort vad jag läser :o(
Dessutom när jag läser så hoppar jag ofta över och, att, det, en osv.
Jag har svårt att koda av (att hjärnan ska förstå vad jag läser) alla bokstäver.
Jag kan t.o.m. sitta och läsa en sida i en bok, och när jag läst den klart,
så funderar jag på vad jag läst, för det har inte gått in någonting *suck*
så det är bara att läsa en gång till och hoppas att man förstår.
Vilket det inte alltid gör.

Jag är ofta rädd för att göra fel, det gjorde så ont när dom andra skrattar åt mig
när jag gick i skolan, visst det är länge sedan men sånt sitter kvar länge.
Det är sånt man måste jobba bort, det dåliga självförtroendet.

Ett annat exempel var att skriva, ni vet väl hur det är med den svenska grammatiken:
Jag har så svårt att skriva, jag skriver alltid fel på alla ch, sch, skj, tj, kj, ki, gn och ng,
har du någon gång tänkt på ordet Garage (ljuda ordet)
där hade jag velat veta hur man stavar till sche ljudet.
Varför ska man inte kunna stava som det låter?
Varför krångla till det? jag tycker synd om alla invandrare.

Här har jag skrivit upp ord som jag har svårt att stava till
som börjar på sch, skj, kj, ki, ch, si, sc mm
Skjorta, Sjuksköterska, Kiosk, Kjol, Ljus, Juice, Skjuta med pistol, Skjutsa på cykel,
Dusch, Choklad, Sked, Kerstin, Station, Skjul, Köping, Köpa, Pension, Skela, Ugn, Scen.
Ja, listan kan göras nästan hur lång som helst.

Det samma gäller även om man ska skriva Ä eller E i ett ord. Tex.

Ordet värk (ont) och verk (något du gör/gjort / ett bra arbete)
Min enda (godisbit) och min ända (jag sitter på)
Desamma gäller hjärna (ditt huvud) och gärna (något man vill)
låter samma men skrivs olika beroende på i vilken mening det hamnar i.
En till jul (högtiden) och hjul (som du har på din cykel)
Det finns flera ord som är svåra, tänk på djuret Hjort
och så har jag gjort något fint till dig.
Du står på en Scen och jag är sen till jobbet.

När ska det stavas med CK och när ska det svaras med bara K.
Jag är släkt med kungen. Och jag har släckt ljuset.

När jag läser kan jag även ändra ord som dem till med.

Dessutom alla dubbel tecken, som just i Mobbing där ska det vara 2 B.
Det är ett stort gissel. Ibland kan det även vara svårt att skilja på b & d
i små bokstäver för dom liksom likadana ut.

När jag läser, och det händer mycket omkring mig, har jag ofta svårt med
koncentrationen. Så lyssnar jag gärna på alla andra, vet inte om det beror
på att jag blivit mobbad, jag vill höra så att dom inte pratar om mig. Andra har
inte låtit mig ta den tid jag behöver, så därför försöker jag snabba på utav
bara farten. Och då blir det fel. :o( Jag har även svårt att urskilja vad personen
säger när det är för mycket bakgrundsljud. Det är nästan samma som för
hörselskadade, man måste titta på den man pratar med.

När jag var i skolåldern, så hann jag oftast inte läsa textremsan på tv,
så när jag var hos mormor så läste hon ofta för mig , till morfars förtret.

Skriver även gärna med slang ord, Så det blir som jag talar.
Dessutom när jag läser så kunde jag lätt ändra ändelse på orden från en till flera.
Så att om det står att det var 1 cykel så kan jag läsa det som om det vore 2 cyklar. :o/

När jag läser en text så kan jag läsa tex. Arb eller Arg så kan min hjärna koppla
det till Arboga, men det beror nog mest på att jag är född i Arboga och är
intresserad av vad som hänt där. Sedan funderar jag på vart jag sett ordet,
och läser igen, men då finns inte ordet där. Jag blir lika konfunderad varje gång.
Det enda jag kommer ihåg från den texten är ju Arboga
som inte ens fanns med i texten. *grrrr*

Sen har jag även problem med sammansatta ord, där jag oftast inte vet om dom ska
vara sammansatta eller inte, som tex. komihåg, som jag heller skriver kom ihåg.
Desamma gäller dags tidningar, hyll rad, huvud värk, korttids minne.
Ja, ni märker ju hur det blir, jag skriver det som jag läser det kan man säga.
Eftersom jag läser det i två ord så skriver jag två ord!
Och när jag sitter vid datorn och skriver så får jag en röd linje under ordet,
och jag kan inte förstå varför, för jag har ju stavat rätt *suck*
Jag har även svårt att stava till egentligen som jag tycker låter igentligen!

Jag kan även ibland ha svårt att få ner mina tankar i en bra historia som andra förstår.
Det är alltså svårt att formulera texten på rätt sätt, så andra förstår vad Jag menar.

När vi hade muntliga redovisningar (som jag iofs tycker bättre om)
så fick jag alltid en massa dumma kommentarer av mina klasskompisar,
det gjorde ju inte saken bättre.

När jag gick i högstadiet så hade jag fortfarande väldigt svårt med engelskan,
när jag förstod vad som menades, så varade jag
I am fatting = jag förstår ;o))
Gissa om klasskompisarna tyckte jag lät kul.
Rätt bortgjord kan jag lungt säga.

Så när jag var liten så var det en väldigt tuff tid, eftersom det är en känslig tid
för ungdomar. Man måste göra rätt för att vara cool och få "vara med i gänget",
gör man fel så får man höra det hela sin skolgång, och det gör ju inte saken lättare.
Så ni kan ju gissa hur det kändes för mig.

Det finns hjälp! Det finns massor av bra dataprogram mm
som gör att Din vardag kan bli mycket enklare!
Vad väntar Du på ? Varför sitta där och känna sig dum eller trög?

I dag fungerar mycket av det jag hade problem med mycket bättre,
eftersom jag tränar med mina program dagligen,
man stärker sitt självfötroende helt enkelt.
Men visst finns det fortfarande vissa problem.

Nu ska jag väl inte bara svartmåla min vardag, men ibland är det tufft även som vuxen.
Nu behöver man ju iofs inte vara så cool för att få "vara med i gänget",
för som vuxen tar man personen för den Den är.
Man kanske har hittat den man älskar och fått barn.
Man tänker annorlunda helt enkelt!
Men ändå finns det saker som tar längre tid för mig,
eller som jag har svårt att förstå.
Också p.g.a. man inte lärde sig det som alla andra lärde sig i skolan.
Det gör att man inte hänger med lika bra i diskussioner mm.
Som gör att man känner sig "utanför"

Så BE om hjälp om du känner att du har svårare för Dig än andra har.
Det är värt det!
För det gör så himla mycket att man kan det vardagliga.
Även om det känns oviktigt just nu.

För att börja med klockan, det är väl ändå något som ALLA kan ?
Visst kan jag klockan men vissa saker är lite svåra att lära sig.
När kl är 17 så tänker jag ofta på kl 7 på kvällen
Och när kl är 19 så tänker jag på kl 9 på kvällen.
Jag har nyss lärt mig fem i halv och fem över halv.
Tänk dig en klocka framför dig, fem i, ja, då tänker jag alltså att klockan tex. är
fem i 1. (alltså på siffran 11) så som på bilden

och så låter jag den långa visaren att ramla ner till siffran 7.
Vips så är ju klockan fem i halv, eller hur!? ;o))

Och tvärtom när det gäller fem över halv.

Jag är också duktig på att vända på siffror, tex om någon
säger ett telefonnummer 14 57 65
Och så skriver jag kanske 14 75 56.

Eftersom jag har ett dåligt korttidsminne så kan jag väldigt ofta börja med en sak,
men avslutar det väldigt sällan. Det beror på att jag tex. Ska damma,
och så får jag se att det är väldigt stökigt i en låda,
då börjar jag att göra i ordning lådan, och glömmer bort att jag dammade :o(

Jag har även svårt med "svåra ord" som tex.
prefix, eller relevant, vidkommande, frekventa tillstå,
tillstymmelse, parodisk, litterär, osv. Svårt att stava till och förstå vad dom betyder.

Jag satt och tittade efter parodisk i svenska ordlistan, då kom jag fram till nästa
ord jag inte förstod: litterär, när jag då läste vad det ordet betyder så stod det:
skönlitteratur, vad betyder då skönlitteratur? Ja så här kan jag hålla på hur länge
som helst. *Suck* När jag då fått svaret på alla mina frågor, så kommer jag oftast
inte ihåg det första ordet som jag undrade över, det blir för mycket information
helt enkelt. Då är det mycket bättre att någon förklarar för mig i bilder.

När jag ringer till doktorn och ska boka en tid,
så slår det väl aldrig fel att han ger mig en tid
klockan kvart i eller kvart över.
Och så tänker jag i mitt stilla sinne, det kommer jag ihåg.

Och så fortsätter jag med det jag gjorde innan. Vad händer sen?
Jo, jag blir osäker på hur det egentligen var, var det kvart i eller kvart över ?
Ibland får jag lita till mitt huvud, men ibland ringer
jag och kollar för säkerhets skull. Dom måste ju tro att jag är tokig :o/

Och så skan man då åka tåg till Stockholm, men vad händer när jag är framme?
Jag hoppar av tåget på Stockholms Central, och hinner inte läsa vart jag ska gå,
så jag följer oftast bara efter dom andra som jag hoppas går åt samma håll som jag.
Oftast kommer man ju rätt, men det har hänt att jag går åt helt fel håll, hur kul är det ?

Så ska man då gå och handla lite…
När jag går och handlar så brukar jag ha med mig en inköpslista,
men för säkerhets skull så går jag upp och ner för varje hyllrad,
för att vara säker på att jag inte glömt något.
Och det hjälper ;o)

Och om jag nu tex. Köpt mig en fin kamera, så får du ju med en beskrivning/manual
och den läser jag nästan aldrig :o( För det är för mycket information.
Det blir för luddigt för mig. Jag tittar gärna på bilderna. Men dom saknas ju ofta.
Eller är för få för att man ska kunna "läsa av" hur man ska göra.

Jag har även kommit på att om jag läser upp ner så går det precis lika bra
som att ha den på "vanligt" vis. Så när vi sitter och äter frukost,
och min man läser tidningen, så fungerar det jättebra att läsa upp och ned för mig.
I alla fall överskriften ;o) Bilderna berättar mer för mig än texten.
Så en tidning för mig ska vara med mycket bilder.
Typ Hänt Extra. Mycket bilder och lite text.
Men jag orkar inte läsa oavsett om jag har tidningen åt rätt håll eller inte.
Det blir för grötigt, jag orkar inte ens börja läsa för att jag ser ALL text.

Jag tror att vi som är i min ålder och gick i skolan då,
skulle behöva professionell hjälp, efter en sån traumatisk skolgång som vi hade,
det skulle nog hjälpa många dyslektiker att fungera bättre i vardagen.

Jag önskar att ALLA människor ville veta
hur det är när man har Dyslexi, och jag önskar att ALLA lärare eller
dom som håller på med barn, eller med människor i utbildnings syfte,
att dom ville utbilda sig om olika funktionshinder
för en bättre förståelse mellan människor.
Så att det slipper bli som med mig, att man ska gå omkring och känna sig
dum i huvudet eller trög, bara för att vissa människor tror sig veta mer än andra,
om hur man ska vara eller inte vara.

Vem är det igentligen som bestämmer det?
Försök ALDRIG att berätta för någon som du
tror har eller har ett funktionshinder, att hon/han är lat
bara för att hon/han inte kan läsa/skriva,
för alla VILL lära sig, ALLA vill kunna läsa,
vissa har bara lite svårare med inlärningen/läsandet.
Det tar lite längre tid. Det beror inte på att
någon är lat eller har dålig förståelse (inkompetent)

Jag tror det är viktigt att man informerar andra om sitt eget funktionshinder,
för en bättre förståelse. Tyvärr är det alltför ofta så skäms man
för att man har ett funktionshinder/handikapp, så man låter bli att säga något.
Men hur upplevs man om man inget säger?
Och hur upplevs man om man säger det?
Jag tror på att om man berättar så får man en större förståelse.

Om jag hade fått rätt hjälp från början, så hade jag haft större möjligheter i livet,
speciellt när det gäller utbildningar och jobb.
Min värld är så begränsad p.g.a. mitt funktionshinder.
Och vi som ska leva i ett likvärdigt samhälle!

När det gäller information mellan mig och mina kompisar så berättar jag
det på en gång, det är inget som är svårt eller jobbigt, det är en självklarhet!
Det gör att jag får större förståelse, i alla fall bland dom som vet hur
mitt funktionshinder fungerar, och var mina begränsningar är.

Kända Dyslektiker
Paolo Roberto (Boxare)
Kungen
Prinsen Karl Philip
Drottningen Viktoria
Charlotta (Lotta) Sörenstam, golfproffs.
Sven Wollter, skådespelare.
Sven-Bertil Taube, artist.
Tom Cruise, skådespelare
Cher, artist
Jamie Oliver, kock
Lionardo Da Vinci (Konstnär & Uppfinnare)
John Lennon (musiker)
Marilyn Monroe
mfl.

Min dröm är att kunna hjälpa andra i samma situation,
att hjälpa dom till "rätt" arbete med rätt hjälpmedel,
och att göra deras liv mer livfullt och problemfritt.

© Lenaskrypin 2007
Senast uppdaterad 10 Februari 2008