Min älskade svärfar

Född 15 aug 1943
Död 31 jan 2008

Det var en underbar person med ett jättestort hjärta.
En person som alltid lät andra gå före.
Som alltid ställde upp och hjälpte alla.
Han hade kärlkramp under flera år och genomgick bl.a. en bypassoperation
men för ca 6 månader sedan ett flertal hjärtinfarkter, han lyckades överleva dom.
Min man frågade läkarna hur länge han skulle leva
och fick till svar  1-2 år, men så blev det inte, tyvärr.

Han dog snabbt hemma, precis som han ville, han ville inte tyna bort på något sjukhus.
Han blev 64 år gammal innan han tog sitt sista andetag.

Han sa alltid till min dotter -Emmi du ska inte vara ledsen, men Emmi var inte ledsen.
Han ville att alla skulle vara glada, lite av det har Emmi tagit efter honom,
Emmi är som en clown, hon vill att alla i hennes omgivning ska vara glada.

Det gör så ont när en sån älskad person går bort, man tänker efter vad som är viktigt i livet. Det gör ju att vi i släkten kommer varandra ännu närmare, inte för att vi inte haft bra kontakt men ändå. Jag vet att vi alla måste dö en gång, men varför ska dom snälla gå först? Jag vet också att svärfar finns hos oss nu, men det gör ont ändå.
Min svärfar älskade sport, i går (1 feb) när vi satte på tv:n så ville det inte fungera,
det enda program som fungerade var skidskytte ;o)
Så vi lät svärfar titta på det eftersom han gillade det så mycket.

Denna sida har jag gjort för att hedra denna underbara person.
Tack svärfar att jag fick lära känna dig.
Men du ska veta att du fattas mig.

Vi känner att han finns omkring oss hela tiden, det är en mäktig känsla.
En känsla som inte går att förklara, det känns som om han är omkring
oss hela tiden, det känns tryggt på något vis.

Tack svärfar för allt du gav oss, samt allt du fortfarande ger oss.

Senast uppdaterad 29 juni 2008