Lenas Krypin

Här är lite om mig

Jag heter Lena och jag är 42år gammal.
Jag är gift med Krister och har tre tjejer
Helén 20år, Emmi 18år & Frida 16år.

Som person kan jag beskriva mig som utåtriktad,
ärlig och för det mesta också glad.
Ser positivt på livet och trivs att umgås med människor,
men trivs också att vara själv emellan åt för att hämta kraft.
Har lärt mig att vägen till alla förändringar sker via oss själva
och våra val här i livet och inte via någon annan person
eller via materiella ting. Jag försöker uppskatta det jag har,
samt förstå meningen med det jag inte har och kanske inte
kommer att få. Även om det är väldigt svårt ibland.
För mig är livet en evig utveckling som vi var och en jobbar
med ständigt, mer eller mindre medvetna om
denna eviga process.

Eftersom livet för oss vidare och vi utvecklas möter vi också
förändringar. Vi hamnar därför också i olika valsituationer,
som i sin tur leder oss vidare på våran livsväg.
Och försöker vi undvika vissa val i livet så får vi fortsätta
att jobba med dom i "nästa" liv. Så våga ta steget!
Ingen kan det bättre än du själv.

Förutom min andliga och mediala väg ägnar jag min fritid till
familjen självklart och till våra husdjur Snobben & Turbo
två stycken engelska cockerspaniels.
Fotografi är också något jag uppskattar väldigt mycket.
Att kunna fånga det fina i naturen etc. Allt jag inte själv
kan skapa men som finns där för oss alla att beskåda.

Eftersom jag älskar allt vad änglar heter så har jag ganska
så många här hemma, änglar för mig betyder frihet.
Jag tror på att det man ger ut får man tillbaka, så det
gäller att vara snäll =)

Idag jobbar jag med människor med olika funktionsnedsättningar
det är något som gör att man får en annan syn på livet.
Man ser hur andra lever jämför med sig själv, det får en att inse
hur himla bra man har det trotts at man själv har sina problem.
När jag nu har jobbat med detta i ca 5år har jag utvecklats
något oerhört, från att vara en liten människa som inte vågar säga pip
till en person som vågar stå för sina åsiker, våga synas och ta plats.

Jag har förstått sedan jag pratat med min pappa om
döden när jag var liten, vetat att livet fortsätter efter den
sk. fysiska döden. Har fått många "bevis" på att våra nära och
kära finns med oss även om dem lämnat den fysiska jordelivet.

Dessa upplevelser är för mig är helt naturliga och inget konstigt.
När jag var 21 år dog min farmor hastigt, men ganska så snart
kom hon till mig via drömmarna och hjälpte mig med tex.
barnuppfostran etc. Vi pratade många långa samtal på nätterna.
Det kändes verkligen som på riktigt, det var så himla
verkligt för mig, det var ett starkt bevis på att dom på "andra sidan"
finns kvar. I mina drömmar fanns både min pappa och min farfar,
alla tre finns på "andra sidan". Och när jag behövde
min farfar som bäst, kom han till mig och gav mig en stor kram,
den gav mig både energi och kraft att orka med det som var
jobbigt just då. Så visst finns dom där för oss, det är bara
vi som inte ser dom ibland. Ibland kommer dom bara
med en doft till mig, speciellt min mormor,
samtidigt känner jag lugnet, det är en sån härlig känsla.

Jag har gått 2 kurser, en medium kurs där jag fick uppleva
att jag kunde ta i saker och få information om den som ägt saken.
Både med bilder och ord, en himla mäktig upplevelse faktiskt!
Sedan gick jag en kurs i Lama Fera som är buddistisk healing,
det var början på min healing verksamhet.

Idag utövar jag inte den sortens healing utan har min
egen förmåga som kallas aurahealing, kan även utföra
distanshealing. Inte visste väl jag att jag hade den förmågan
från början, men det är något som utvecklas mer och
mer med tiden. Det gäller att man lyssnar inåt och litar
på sin intuition. Även om det ibland är lätt att låta
förståndet styra och ställa.

Jag har en liten knytt i mitt hem för att
bringa lite tur i vardagen.