St. Petersburg

forts....

 

Folket är så himla gråa och trista,
det finns nästan ingen som har färg på sina
kläder, dom flesta har päls i grå, brun eller svart.
Jag tror jag såg något enstaka barn med en jacka i rött.
Men det var mera ovanligt än vanligt.
I rulltrappan på väg ner till tunnelbanan som var
oändligt lång så stod alla i en enda lång kö,
ingen trängsel och inga glada miner.
Jag tittade och log, men ingen respons.
Det är ju synd, det fanns en kille som jobbade
på vårat hotell, som var lite service intresserad.
(Det är något väldigt ovanligt)
Om man satt vid ett bord och såg något vid ett
annat bord som man ville ha, och sträckte sig för att ta
så kom dom direkt och ville servera, men försökte
du få deras uppmärksamhet så var det kört.
Dom serverade allt i sin egen takt och som det
var förutbestämt, det gick inte att rubba på.

Jag kan bara säga att man uppskattar Sverige
väldigt mycket efter ett sådant här besök.

Hoppas du inte blev avskräckt av min berättelse,
det var ju helt klart en upplevelse att se allt detta,
det kan vara värt ett eget besök.

 

~Senast uppdaterad 1 Februari 2005~
~© Lena Kallionpää~